I'm that star up in the sky, I'm that mountain peak up high, Hey, I made it, I'm the worlds greatest

Igår var det den 9:de augusti, Dagen D för ett år sedan! Den dagen då jag skulle lämna allt, min trygghet, familj, vänner och mitt vanliga Svenssonliv för ett liv jag bara kunnat drömma om, det året som verkligen skulle förändra mitt liv! Det är så jag ser det, alla andra får säga vad dem vill! för ett år sedan minus en dag sedan stod jag där på Arlanda flygplats, kramade om min familj och pojkvän med några tårar rinnande ner på kinden. Det låter så sorgligt, det kan jag lova att det var, men jag hade en längtan om att upptäcka nya saker, se mig om och äntligen få testa min egna vingar. Och mitt i allt med tårar, glädje, längtan och hopp träffade jag Irma, den tjejen som fick mig att inse att vi lever bara en gång och det är vår tid nu, vi kommer aldrig att få detta år tillbaka! Hela flygresan pratade vi, spelade spel, lyssnade på musik, ritade, och kollade på film + ännu mer prat. Det var som jag hade känt henne i hela mitt liv! Som jag återfunnit min bästavän från lekis. Med några fartfyllda dagar i New York City och ännu några tårar och väldigt många kramar sa vi Hej då, för att påbörja resan på riktigt!

 

Det är galet vad tiden går fort! Men det är bra på sitt vis, så att vi inte fastnar i det gamla och kan påbörja det nya! Väl på flygplatsen klarade jag mig från övervikt, vilket är ett stort under! Jag kunde knappt bära mina väskor till handbagage. Efter min incheckning och säkerhetskontrollen kom jag äntligen in på flygplatsen, där jag fick värmande ord från människor jag inte känner. Och en bit bort fick jag se min värdmamma genom glasrutan och vi stod och gjorde hjärtan mot varandra, och slängkyssar och tårarna rann ännu en gång ner för mina kinder! Jag var sedan tvungen att gå, jag tog mina väskor med de fastknutna skorna på och min Nalle som satt så fint fastspänt utanpå väskan eftersom han inte fick plats i tog jag mitt mot Starbucks och för en sista Mucho Coconut Frappuccino.

 

På planet blev jag räddad från alla tårar utan Logan, den stilige collegekillen som fick mig på bra humör och som lättade upp allt. Jag älskar verkligen amerikaner, dem är så lätta och kan prata om allt med alla! Jag satt där och skrattade och skämtade. Våra vägar skildes åt i New York, trodde jag. Jag var tvungen att gå och hämta mitt handbagage som var för stort att få plats med på planet som checkades in lite snabbt (ett extra utrymme för stora handbagage) då han springer på mig i väntan där. Ännu en gång springer vi på varandra och småpratet löste det mest och båda skulle då åt olika håll ännu en gång. När jag insett att jag skulle byta terminal och ta Airtrain, och när jag kommer upp för rulltrappan stod min nyblivne vän och skulle åt samma håll för att greppa lite mat på vägen tillbaka! Tredje gången gillt! Detta kunde bara inte vara sant men när vi klivit av Airtrain och åkt ner för rulltrapporna, då han insisterat på att hjälpa mig med en av mina väskor så skildes vi åt. Och jag skulle ännu en gång igenom en säkerhetskontroll för att vänta på nästa flyg mot Stockholm Arlanda, Sweden!!

 

När jag kom hemifrån USA den 14:e Juni, vart det inte bara en annorlunda dag, det kändes konstigt att vara hemma, det var kallt och att det var min 18års födelsedag det fanns knappt tanke på. Jag försökte allt jag kunde för att dagen skulle bli bra, men det gick inte hela vägen! Men jag kämpade på, jag hade haft en fin avslutning på planet då jag satt och skålade vin med min nyfunna flygplansgranne Jonathan och innan vi skulle stiga av började de tio talet utbytesstudenter sjunga "Jag må hon leva". Det var vackert och jag blev rörd. Och ifrån dess har jag haft fullt upp med studentmiddagar, få en överrasknings fest, jobb, lite lata dagar på landet och allt för många dagar sjuk hemma i sängen!

 

I denna stund sitter jag ute inlindad i en filt, och lyssnar på Tommas Ledins kloka ord om att Sommaren är kort, och han har verkligen rätt, sommaren lider mot sitt slut och jag har inte infunnit mig i det Svenska klimatet än men jag försöker!

Och jag hoppas att ni har njutit av sommaren eller åtminstone av dem dagar som var fina!

 

Detta var slutet på det här äventyret men det är absolut inte det sista! Jag har nya idéer, planer och tankar! Nu ska jag avsluta gymnasiet och göra allt vad jag kan för att uppfylla min nästa dröm och den kanske kommer följas upp i min nya blogg! Glöm inte det, Sluta aldrig att drömma!

 

Om det är något ni undrar över eller har frågor om är ni varmt välkomna att skicka iväg ett mail!

[email protected]


Denna packning som jag bar runt på! Förutom dem stora värksorna som var inscheckade.

Kommentarer
Postat av: cajsa tapper

Grattis i efterskott!!! Har följt ditt år med glädje och spänning och jag har beundrat dig, allt som du gjort och att du orkat vara ifrån alla nära och kära i Sverige så länge!!! Jag hoppas att du fått lika mycket erfarenheter så att det rymms i väskorna och att du hft det bättre än bäst! Och att din sommar har varit fin :) stor kram på dig alicia!

Svar: Tack så hemskt mycket! Jag känner mig otroligt glad för dina kommentarer under årets gång, det har varit min räddning i svåra stunder och alltid fått ett leende på min läppar! och likaså är jag glad över att ha underhåll/roat någon under mitt år bär borta!:) Massor med Kramar till dig Cajsa!
mysideofthestory.blo.gg

2012-08-11 @ 10:12:22
URL: http://lovelycajsa.blogg.se/
Postat av: Ida

Vad heter den nya bloggen? :)

2012-09-11 @ 00:11:47
URL: http://alohalife.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0