alicia larsson

Innan jag åkte hit tänkte jag inte på de dagar då allt kommer bli "den sista gången"! Det fanns inte ens i mitt tanke system och jag har fortfarande inte vilja att tänka så. Det har inte varit något jag tänkt på överhuvudtaget, min inställningar har mer varit "åka hem? puuh det är långt kvar, den dagen kommer inte komma på länge". Men tyvärr så måste man möta verkligheten efter ett år i drömmarnas land. Det landet Sverige har förlorat mig till, detta land som för bara några år sedan var en dröm, som var det största som kunde hända, en dröm som blev till verklighet och det land som alltid kommer ha den störta platsen i mitt hjärta vad som än händer, och jag vet att det ALLTID kommer finnas en plats för mig här med.

Detta år har bestått av både "mycket" och "många" i olika kategorier. Det har varit det svåraste, mest fantastiska och bästa året i hela mitt sjutton årliga liv. Jag har lärt mig att leva mer eller mindre på egen hand, inse att familjen är verkligen det bästa som finns och dem kommer alltid finnas där för mig även om jag är bosatt i ett annat land, på en annan kontinent, andra sidan jorden, med sex timmars mellanskillnad och är flera tusen mil bort. Det är många tårar av både ledsamhet, längtan och glädje som har fallit ner för mina kinder. Känslan i magen då man inte orkar och vill ge upp men har en vilja som är starkare (som inte står i skogen och växer) och får mig att inse att jag lever min dröm, det är inget jag ger upp, för jag vet att jag kan klara allt bara jag vill. Men också dagar som det stora leendet från ena sidan till den andra inte går att ta bort under dagar, då jag levt i en lyckligehets bubbla och spritt mitt leende över hela skolan, mataffärer och andra offentliga platser. Jag har haft de dagar då jag varit så blyg som jag egentligen aldrig annars är, de dagar jag sprungit mellan klasserna för att inte komma en enda sekund sent och få kvarsittning, andra dagar värmen har tagit kol på mig och de morgnar då det känts som om att flipp flopp som skoval inte var det bästa för mina tår på grund av kyla och alla andra stunder och händelse som händer varje dag som från en början var något nytt men som nu i slut endan är vardagssysslor ingen lägger märke till.

Ett på andra sidan jorden är så mycket mer än vad många tror. Jag kommer ta med mig så mycket från det här året mentalt och fysiskt. Det kommer vara dagar då jag saknar min blå vita skola och alla min 7 block som jag har varannan dag, mina lärare som kollade lite annorlunda på mig då jag titt som tätt i början av året då jag skriv in svenska ord för att några ord på engelska  var som bortblåsta och skrattat eller då jag fått extra poäng på uppgifter jag satt ut Stockholm på en karta med påhittade koordinater. Jag kommer sakna att gå till stranden och bara i havet efter skolan och på helgerna året runt, heja på alla skolan olika lag med våra skoltröjor där det står "I`m bleeding Blue and Gold", spela football med mitt underbara lag, gå varje fredags kväll på footballs games, att varje morgon ställa mig upp klockan kvart i nio vänd mot flaggan som finns i varje klassrum för att säga the Pledge of Allegiance.

Alla mina vänner som jag införskaffat mig, en del livslånga och andra som minnen under mitt underbara år, de dagar då helt okända människor utan anledning i skolan eller matbutiker ler mot mig, hälsar eller får höra en hel livs historia på fem minuter. De dagar jag går i skolan och vänner skriker "SWEDEN!!" och springer för att ge mig en kram, innan lektionerna börjar. All spontanitet i människor, att handla med otroligt snygga dollarna som det står "In God We Trust" på, att ha för mycket onödiga mynt (1 cent) i plånboken att den blir jobbig att ta med sig, att handla i mataffärer utan att packa sina egna påsar eller ens behöva ta ut vagnen själv till bilen. Många kanske tycker att det låter som att man är lat, jag kallar det mer service inriktat och vänligt!

Men igår hade jag min hela riktiga sista vecka i skolan, min sista riktiga fredag,  allt börjar nu mer eller mindre bli det sista i skolan, då jag har mina sista lektioner nästkommande vecka. Jag vill bara säga att allt som detta år har burit med sig, både ledsna och glada stunder har berikat mig och stärkt mig som person. Det finns minnen som aldrig kommer att suddas ut och jag kommer alltid att ha mitt Florida år/liv inom mig!

Jag älskar att vara en utbytetsstudent förutom den ledsna delen med att lämna allt som jag nu byggt upp på ett år.

Nu efter alla mina funderingar krypa ner i sängen och vakna upp till en söndag som ska spenderas med en god vän och troligen stranden, då behöver man vara utvilad.

Puss och Kram!

Glöm inte, Lev idag i morgon kan det vara för sent!