alicia larsson

Gårdagen var dagen med stort D, den dagen alla tjejer drömmer om här bort i staterna. Balen av deras Senior år, dagen som är mer hysterisk än den julklapps yran den 23:e december eller den den helt galna Black Friday shoppingen, inget går upp mot denna dag då klänningar har köpts flera månader i förväg, tidsbokning  för smink och hår gjorts och blommor hem levererade för sina dater.  Jag skulle kunna skriva en hela bok om denna dag, då allt verkligen inträffade. Min dag började allt annat än hektiskt då jag planerat allt i minsta detalj som Sickan i Jönsonligan alltid brukar säga men ändå sprang jag runt med en handuksturban på huvudet, locktång i ena handen och en hårtork i den andar samtidigt som jag försökte få i mig lite mat på vägen. Efter att både drömt mardrömmar om att allt under gårdagen skulle gå fel och planerat upp allt under nätterna var jag då helt förbered på allt som inte skulle gå vägen och hittat lösningar till problemen innan de ens hade födds. Allt gick vägen till då vi kom till håruppsättningen, den höga luftfuktigheten och mitt Skandinaviska hår ville inte samarbeta det minsta, efter att lockat hela håret försvann alla lockar efter mindre än 10 minuter... Och tre timmar senare, ändrat fristyren 7 gånger och gått tillbaka 2 gånger tillbaka till den först och en hel flaks hårsprej satt det som en smäck. Sedan kom min Promdate med hans föräldrar för att smygstarta den så omtalade fotograferingen som alla Amerikanska föräldrar tycker är höjdpunkten under året. För att vi sedan skulle bege oss av mot Alex´s hus för att ha en middag med hela gänget på 18 uppspelta partyprissar som hade humöret på topp för att sedan åka iväg med Hummer limon som stod och väntade på oss utanför huset för att ta oss vidare ner mot Stuart Downtown för den riktiga fotograferingen, väl där väntade förväntans fulla föräldrar för att se sina vackra barn uppklädda från topp till tå stå med ett leende som bredde ut sig från öra till öra bredvid sin Promdate för att föreviga denna dag. Sedan begav vi oss till Port St. Lucie där själva dansen hölls.Våra sånger spelades och vi sjöng som om att tondövhet inte existerade och dansade som om morgondagen inte fanns. Vi avslutade hela natten med efterfest hemma hos Lindsey med Pizza ätande för att mätta våra utsvultna magar och grillade Smores över brasan i trädgården för att sätt punkt på den lyckade kvällen blev det småprat i bilen väl hemma på min garageinfart. Jag hade i särklass den bästa kvällen i hela mitt liv, denna dag jag drömt om i flera år sedan jag började kolla på alla High School filmer. Och det blir som på film om man bara vågar uppfylla sina drömmar för, Don't stop Belive in som Journy sjunger och medtog en del av min röst igår kväll.