alicia larsson

När jag kom hit gick jag in med en av alla inställningar, "ta seden dit du kommer"! Jag visste att detta är ett land med en tro på Gud som många och främst här i Florida strävar då deras motto är "In God We Trust".  Det visste jag och att kyrkan och att be bön varje dag innan middagen var jag mycket väl informerad om, men jag är en öppen person och såg och ser detta som något intressant då jag själv in Sverige aldrig skulle få för mig att gå till Kyrkan om jag inte verkligen måste trotts att jag Konfirmenrad. Men idag hände något som har fått mig att ändra hela mitt synsätt, inte riktigt helt men det är på god väg. Min kompis kom sent till klassen och lämnade sin väska för att lika snabbt försvinna ut med röd gråtna ögon in i badrummet, jag och Bethany begav oss snabbt som attans efter för att förse oss med att allt var som det skulle. Inne i tjejernas badrum satt vi och pratade, tröstade och skulle se allt på den bättre sidan då en av städkvinnorna som alltid går runt skolan kom in. Hon såg oss sitta där, hon såg direkt att något var fel och började öppna upp sitt hjärta. Hon förklarade för oss att vad det än är som händer oss har Gud en plan för oss och han vet vad han håller på med. Vi ser bara den lilla saken i nuet och inte vad som skall komma ske men att han ser det stora hela och vet exakt vad som kommer att hända och att allt har en mening, för han skulle aldrig göra oss något ont. Jo visst det har jag hört innan tänkte jag först, men när hon förklarade och pratade var det en helt annan känsla och innan jag ens hunnit tänka den tanken så långt hade jag ändrat inställningen. Att se henne där, en helt vitt främmande kvinna som jag bara sett varje dag sedan jag kom hit men aldrig mycket mer tänkt på. Hon berättade sin livshistoria och förklarade "Jag har jobbat här länge, jag ser alla elever på skolan enda från första dagen ni börjar tills Graduation. Jag känner igen varje elev men jag känner er inte, jag vet inte era namn eller har inte pratat med er. Men ni ska veta ni finns i mina prayers varje dag! I morgon är det min sista dag och jag kommer aldrig mer få se er men ni alla kommer vara i mina prayers." Redan där var jag mållös men då sa hon sedan "Kom här så ska jag be för er alla". Vi stod där mitt inne på tjejernas badrum i skolan, jag mina två vänner och denna städkvinna som jag aldrig själv kunnat namnet på eller ens hade pratat med, vi stod med huvuden med böjda och armarna om varandra, hon förklarad sedan att be på engelska var helt omöjligt då hon är Mexikanska och pratar med spanska en engelska. Där stod vi lyssnade på denna kvinna till hennes spanska böner, helt omedvetna om vad som sades men kände allt inom oss. Bönen var lång och hon hade en känsla när hon prata som fick mig till gåshud och och tårar rinnandes från mina kinder. Jag har aldrig känt en sådan känsla, det var något utöver det vanliga. Vem skulle tro för ett år sedan att jag skulle stå inne i ett badrum och gråta över en bön? Inte jag i alla fall, jag som aldrig varit en sådan troende människa innan har nu öppnat upp mig mer än innan. En sådan här sak skulle aldrig i hela mitt liv hända i Sverige och kan inte sluta att förbluffas över hur öppna och kärleks fulla människor är i detta stora land som jag lever i men jag älskar det och denna dag kommer följa med mig på många olika sätt!

Nu ska jag krypa ner i min varma mysiga säng och dejta John Blund för några timmar!

Kärlek till er alla i Sverige! ♥